Störtloppet

Det känns som en sån där ”nu gäller det” -dag. Dags för störtlopp och den här gången är det inte träningsåk det handlar om utan nu är det på riktigt. Ska Anja fixa den bästa tiden igen? Har Lindsey Vonn maskerat sin åkning under träningsåken? Drygar Maria Riesch ut sin ledning i den totala världscupen? Damernas alpina världscup är just nu väldigt intressant just för att toppåkarna är så pass många. Vi kan lägga till Elisabeth Goergl, Julia Mancuso och Anna Fenninger som potentiella vinnare i dagens störtlopp. Det blir tajt i toppen! Men självklart hoppas vi på svensk framgång. Tänk va kul om vi får höra Årepublikens jubel möta Anja när hon går i mål som snabbaste åkare. Igår missade hon pallen med två hundradelar av en sekund! Hoppas att hundradelarna är med henne idag, vi får ta och hålla tummarna.

Jonas Linder

Dag två

Efter en iskall start på årets världscupvecka vaknar vi upp till en ny vacker dag i Åre. Vi tar vant på oss våra goa’ underställ (som inte alls luktar svett) och klär oss i tre-fyra lager av funktionskläder. Vantarna som åker på, är de varmaste man har och runt kinder och hjässa har vi fina hjälmmössor (såna där som kliar, ni vet?). Luften står stilla vilket man märker över Åresjön där en liten tunn molnbank markerar temperaturskillnaden likt ett lock.
Backen är fortfarande i toppskick, eller ja, för en vanlig skidturist är den isig men för proffsen som är här är underlaget perfekt.
Idag var det alltså dags för den andra störtloppsträningen. 51 åkare valde att köra. Av dessa 51 var vår kära Anja bäst idag igen, med en tid som var en ynka hundradel snabbare än slovenskan Tina Maze. Men Anja har mer att ge, hon gled i mål i upprätt position och sa senare på presskonferensen att hon vet några ställen i backen där hon absolut kan förbättra sin åkning. Det blir spännande på lördag! Imorgon byter vi gren, då blir det Superkombination. 10.30 kör Super-G:n igång och 13.30 startar slalomen. Många är vi som hoppas på Maria Pietelä-Holmner och Jessica Lindell-Vikarby som båda visat stigande form. Holmner med två medaljer sedan VM förra veckan. Den som lever får se. Det sägs att vädret blir mildare imorgon, så kanske slipper man hjälmmössan…?

Jonas Linder

Träning störtlopp dag 1

Det var en otroligt vacker men kall morgon som mötte åkarna när de tog sig upp till startposition idag. Min termometer visade minus 28 grader när klockan snart skulle slå 8.00. Vad den effektiva kylan blir för åkarna, när de susar ner för Störtloppet i ett antal hundra km/h, vill man inte riktigt tänka på… Men banan är mycket fin, välpreparerad och jämn. Anja Pärsson trivdes alldeles utmärkt verkade det som, för hon lyckades avsluta den första störtloppsträningen med bästa tid, strax före Lindsey Vonn och Maria Riesch.

Vädret ser ut att bli mildare framåt helgen, så åkarna slipper oroa sig för förfrysta kinder.  Publik, volontärer, fotografer, tränare och journalister också förresten.
Dagen flyter nu på med Team Leaders meeting och Photo Meeting uppe på Tott Hotell.

Jonas Linder

Full fart på arenan

Skyddsnät sätts upp, VIP-loge ställs i ordning, portar borras ner i backen, listor skrivs, journalister och team ackrediteras. Det är helt klart mycket på gång samtidigt just nu. Och tempot kommer trappas upp än mer de närmsta dagarna. Majoriteten av alla åkare är redan här och kommer köra träningsåk imorgon förmiddag. Det innebär att vi får ett kvitto på hur väl banan är preparerad och hur transporter och dylikt fungerar. Arenan är i det närmaste helt klar, det är lite detaljer på nedervåningen som saknas, några kablar som ska på plats och finjusteringar som ska göras. Men det stora Pusslet är snart lagt. Det återstår att se om väder, vind och publik är med oss. I så fall kan vi inte misslyckas!

Jonas Linder

Åreskutan 1420 möh

Fredag 11/02 2011

Åre har visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna. Efter ett riktigt snöoväder på torsdagen, vaknade Åreborna upp till en molnfri himmel och två decimeter nysnö. Att ta sig ut i backen var ett måste! Jag tror inte att man behöver göra några längre utlägg om hur det var, ni förstår nog ändå…

Men jag måste passa på att tipsa om att vandra upp på skutans topp, trots att man missar några åk i solskenet och att det är rätt jobbigt. Det är helt klart värt det. Utsikten är galet fin! Och toppstugan ser ut som ett enormt blomkålshuvud. Det är på något vis en exklusiv känsla att stå däruppe på toppen. Man är självklart inte ensam om att ha klättrat upp dit, men ändå så kommer den där ”on top of the world -känslan”.
Kanske är det så det känns att stå högst upp på prispallen? Nja, kanske inte riktigt, men nåt liknande?

Jonas Linder

Nya nationalarenan tar form

Med några få veckor kvar till Världscupfesten i Åre, börjar den nya Nationalarenan ta form. Läktarna är på plats, det stora huset har sina väggar och tak färdiga. Nu väntar interiör och detaljarbete för att färdigställa helheten av det stora bygget. När man står där på läktaren och blickar ut över backen, känner man en upprymdhet och en längtan. Snart är den platsen full av publik, journalister, fotografer och volontärer. Entusiaster som vill följa världscupdamernas kamp om positionen som världens bäste inom de olika disciplinerna. Efter alpina VM är Åre den första ort som håller i Världscuptävlingar. Kommer medaljörerna från VM hålla formen? Hur revanschsugna kommer de andra att vara? Ståendes på läktarplats får vi svaren, live och med en härlig stämning runtomkring oss.

Jonas Linder

I väntan på

Foto: Jonas Linder

Byn har återhämtat sig från nyårsfirande gäster. Även om kabinbanan är full av folk när den går upp mot Åreskutan känns det som att berget och byn andas lugnt och stilla. De väntar på den stora anstormningen av glada gäster som vill utforska bergets och byns alla smultronställen. Och många är de som vill komma hit. Jag stannade upp idag och tänkte på vad det är med den här orten som gör den så speciell. Utan belägg och utan någon som helst undersökning angående saken gör jag dessa slutsatser:
Åre är en by som många vill kalla sitt andra hem. Det finns en stor del svenskar som återkommer hit antingen flera gånger varje år eller någon gång då och då. Man åker upp med familj och vänner för att roa sig, njuta och må bra. Andelslägenheter, fjällstugor, bostadsrätter eller hyrda stugor tar emot återkommande gäster som alla ser till att snabbt känna sig som hemma. Och det är lätt att känna sig som hemma i Åre. Bykärnan är liten, restaurangerna många. Utbudet av lokaler där syftet är att ha trevligt är i det närmaste oändligt i denna lilla by. Som gäst blir man (förhoppningsvis) bemött av leenden och ett gott värdskap. Vi delar alla ungefär samma intressen, vi älskar fjället och vi suktar efter de där dagarna då solen skiner i ansiktet på oss och snön sprutar runt skidorna. Med sådana förutsättningar är det lätt att börja prata med vem som helst på byn eller i backen. Vi har något gemensamt. Vi trivs här.
Det är vad jag tror. Som sagt, ingen undersökning är gjord, men av alla de möten man gör i Åre kommer man lätt fram till liknande slutsatser.
Jag står uppe på skutan och blickar ner mot Tusenmetersliften som är totalt nerisad av de kalla och hårda vindar som ofta pinar fjället. Men idag är det stilla. Och solen lyser ovanför molntäcket som ligger som ett lock över byn långt där nere. Det har snöat hela natten. Framför mig har jag alltså en opistad nedfart som är dränkt både av sol och av snö. Jag börjar glida framåt. Jag börjar le.

Jonas Linder, Eventstudent som jobbar med alpina världscupen

Lucia

Idag är det den 13 december och ljusbringaren Lucia skall krönas och vandra gatorna långa för att sprida glädje. Det mest entusiasmerande under luciadagen brukar dock vara de små barnens luciatåg, där pepparkaksgummor slåss med små tomtar och alla med luciakrona tittar snett på varandra och undrar varför inte de får vara lucia själva. Kören som sjunger i otakt och föräldrarnas tindrande ögor fyllda av egna barndomsminnen och stolthet över sina vackra barn. Lucia berör, onekligen. Sist vi arrangerade tävlingar var det just luciatävling och även vi delade med oss av ljus och glädje, pepparkakor och lussebullar. Det nordiska mörkret och den mystiska blonda Lucia fick mellaneuropeerna att stråla av lycka! I år körs tävlingen i februari och lucia behöver inte sprida något ljus den gången. Då kommer nyblivna världsmästare att stå för ljuset och dessutom är antalet soltimmar flera. Njut av lucia på ditt sätt så jobbar vi vidare med förberedelser! Å kanske tar jag med mig en pepparkaka eller två till kontoret, så att Nalle och Olle förblir snälla hela dagen.

Europa cup som uppvärmning

Nu är det dax igen! Ja, inte för er alla är det dax ännu, men för världscuporganisationen är det redan bråda dagar. Nästa år, 2011 arrangeras världscuptävlingar i fartgrenarna för damer. Innan dess har våra svenska åkare och alla andra genomfört ett VM och vi vet hur våra svenskar presterat. Kanske har vi fått en världsmästare eller en ung nykomling som överraskat eller i värsta fall ett besviket lag som längtar till nästa mästerskap. Hursom. Alpin skidåkning berör och redan i veckan kommer jag att med ett stort klappande skidhjärta jobba ideellt som portdomare på Europacupen. Med en termos varm saft och en hemgjord macka innanför västen skall jag njuta av en dag off från det vanliga livet och insupa stämningen av åkare i världsklass. Njuta av att få ta del av idrottare som hänger hela sin tid åt att åka skidor så fort som möjligt. Välkomna ni också!

Fördomar och förväntningar

Två tänkvärda, användbara ord. Förväntningar inför tävlingarna, möten med åkarna, vårt svenska landslag, journalister och återkommande volontärer. Förväntningar på resultat, egna och andras. Fördomar mot stränga, egensinniga österrikiska PR-agenter. Fördomar mot de som bara sveper in och inte förstår hur mycket arbete som ligger bakom varje detalj i det stora hela.

Eftertanke.

Konstigt nog så var det bara förväntningarna som infriades denna första tävlingsdag. Fördomarna försvann bland glada, avslappnade personer som bara vara en mänsklig del i ett gemensamt intresse.

Skidåkning är förbrödrande – eller idag var skidåkningen förbrödrande trots uteblivna toppresultat bland våra svenskar. En tränare sa: -det är så skönt att vara i Sverige för ni lever i ett hierarkilöst samhälle där alla är så coola och välplanerade.

Jag säger själv skämtsamt att jag inte har något italienskt blod i mina ådror utan är född scout. Ja, det var efter jag pratat med de italienare som äger de mediala rättigheterna, som i sin tur hade nycklarna till samtliga kommentatorshytter och skulle infinna sig ”early in the morning”.

För svenskarna som skulle in i hytterna var ”early in the morning” klockan 08.00, för italienarna var det 10.40.

Olika kulturer, olika traditioner och 21 nationer som skall samsas om tre medaljer! I morgon vill internationell TV göra reportage om vår traditionella lucia…vår blonda, långhåriga, yppiga lucia – för det är väl så hon ser ut…